tisdag 29 september 2015

Mardrömmar

Nu är jag vaken igen. Börjar bli en lite jobbig trend tycker jag. Vakna skrikandes mitt i natten. Fy!
Varm mjölk med honung hoppas jag löser problemet inatt. Kanske ska Molly få sova hos mig. <3

tisdag 28 juli 2015

Nytt dokument

Jag har en sån där jobbig natt. Men tänk för 6-10 månader sedan. Var alla nätter såhär.

Nu har jag EN på jag vet inte hur lång tid.

Framsteg är ordet, och de får vara hur små eller stora de vill. Bara man ser dem och fortsätter kämpa.

lördag 31 januari 2015

Sjuk

Urs, Sååå fruktansvärt förkyld. Och så ont. Överallt.
Kommunikation är nyckeln till allt.
Kom ihåg det. ♥

måndag 24 november 2014

Vänner

De som finns kvar när det känns som om hela världen är emot dig. De som kan se dig i ögonen och säga att det kommer bli bra. Utan att man ens har sagt att det finns ett problem.
-Det såg jag på dig.

De som älskar dig precis som du är.

Vårda dessa relationer, de betyder allt när det väl gäller.

onsdag 12 november 2014

Ni vet...livet

När man funderar så att man tillslut inte vet varken in eller ut. När tankarna snurrar, minnesbilder flashar förbi och helt från ingenstans kommer funderingar som du aldrig visste att du ens hade.

En sådan natt har jag. Dock jobbar jag så det är ingen sömn som blir förstörd. Men man hinner tänka en hel del. Kunde jag gjort någonting annorlunda? Vad borde jag göra nu? Hur lång tid tar det innan saker och ting är som "vanligt" igen? När kommer energin tillbaka?

Jag har läst och googlat på sorg, sorgearbete m.m och kommit fram till den enkla slutsatsen att allting är individuellt. Men det finns faser i sorgen.

Närmare bestämt fyra :

Chockfasen

Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.

Reaktionsfasen

När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat. 

Bearbetningsfasen

I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.

Nyorienteringsfasen

Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

(Kopierat här ifrån)

Man kan visst hoppa mellan de olika faserna också. Det finns ingenting rätt och fel i sorgen. Man måste låta sig själv känna. Och det får vara piss. Det får komma dagar man inte orkar någonting.

Det viktiga är att se att det kommer bli bättre. Jag fixar det här. Vi fixar det här. Livet går inte på räls. Det ska vara lite utmaning i att leva. Så kom igen.

Bring it life, im right here.

söndag 10 augusti 2014

Snart 22 år

Om några timmar slår klockan tolv och jag blir 22 år. Året 2014. Det känns helt overkligt. Känns som det var en hel evighet sedan jag fyllde år sist. Det kan nog bero på att det varit ett väldigt händelserikt år. Men men, ingen åldersnoja här inte. Jag är ju faktiskt bara 22.

En annan sak jag funderat lite på är alla människor som nästan har som mål att vara så otrevliga och uppnosiga som möjligt. Varför?! Kan de inte tänka sig in i den andra personens situation?

Är det inte bättre att bara vara trevlig istället? Tex mot telefon försäljare. Är det verkligen nödvändigt att snäsa av eller ännu värre, säga ' dra åt helvete '? Tänk på att det är någons jobb att sitta att ringa. Hur tror du de känner sig?

Det fungerar precis lika bra med ett vänligt men bestämt ' nej tack'.

tisdag 29 juli 2014

Internet

Mitt internet på min mobiltelefon är slut. Och det går så fruktansvärt långsamt att surfa, kolla Facebook, föra över pengar. Det är då man börjar fundera på hur beroende man egentligen är av internet. Skulle man klara sig utan det?

Antagligen inte. Inte så som samhället ser ut idag iaf. Allting är uppbyggt av något slags nät.

Men skulle det vara sämre eller bättre? Känns som om vi Lever mest genom nätet ibland. När man ser den frekventa användningen av smartphones och surfplattor.

Nattens fundering.