Ni vet...livet

När man funderar så att man tillslut inte vet varken in eller ut. När tankarna snurrar, minnesbilder flashar förbi och helt från ingenstans kommer funderingar som du aldrig visste att du ens hade.

En sådan natt har jag. Dock jobbar jag så det är ingen sömn som blir förstörd. Men man hinner tänka en hel del. Kunde jag gjort någonting annorlunda? Vad borde jag göra nu? Hur lång tid tar det innan saker och ting är som "vanligt" igen? När kommer energin tillbaka?

Jag har läst och googlat på sorg, sorgearbete m.m och kommit fram till den enkla slutsatsen att allting är individuellt. Men det finns faser i sorgen.

Närmare bestämt fyra :

Chockfasen

Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det är svårt att fatta att den närstående är borta. Det kan kännas som att man går omkring i en bubbla och har svårt att ta till sig det som hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid, men känslor av overklighet är vanliga under in längre period.

Reaktionsfasen

När chocken gradvis släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat. 

Bearbetningsfasen

I bearbetningsfasen tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.

Nyorienteringsfasen

Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.

(Kopierat här ifrån)

Man kan visst hoppa mellan de olika faserna också. Det finns ingenting rätt och fel i sorgen. Man måste låta sig själv känna. Och det får vara piss. Det får komma dagar man inte orkar någonting.

Det viktiga är att se att det kommer bli bättre. Jag fixar det här. Vi fixar det här. Livet går inte på räls. Det ska vara lite utmaning i att leva. Så kom igen.

Bring it life, im right here.